Om sjön Sommen & Boxholm II
Kända personer kåserar.
Sjön Sommen ligger i hjärtat av natursköna Sommenbygd på gränsen mellan Småland och Östergötland. Det är en av de vackraste klarvattenssjöarna i Sverige. Sjön har smala fjärdar, grunda vika och inte mindre än 365 öar i olika storlekar.
I sjöns kristallklara vatten finns ett rikt och unikt fiskliv med bl a gädda, abborre, forell och inte minst – en alldeles egen fiskart – Sommenrödingen.
S/S Boxholm II är ett av Sveriges sista vedeldade ångfartyg och används sedan 1966 endast som passagerarfartyg. Sedan 2014 är ångfartyget K-märkt.
”Kulorna studsade på sjöormens rygg”
Ute på fjärden tog han slutligen den vältuggade pipan ur munnen och pekade på en punkt mellan två öar. ”Det var där jag såg honom” sa han och rösten fick en ny, dovare klang. ”Han hade hår längs ryggen och horn som en älg. Jag slet fram bössan ur styrhytten, siktade och sköt. Men tro mig, kulorna bara studsade på kroppen. Säkert åtta-tio meter lång måste han ha varit.”
”Vem?” undrade jag.
”Sjöormen, förstås. Vill du ha en kopp kaffe?”
Det ville jag.
Sommen låg blank som ett nybonat salsgolv en solig aprilförmiddag vid 70-talets slut och jag hade som sjuttonårig skribent på Tranås-Posten fått följa med skeppare Nils-Gustaf Örtengren ut på sjön för att följa hans arbete med att pricka ut farleder.
Med en kaffekopp i handen och en sjöorm i anteckningsblocket blev det dagen, då jag på allvar förstod Sommens själ:
Det väldiga Döraberget där en pojke en dag fick se trollen vandra in över isen med en flock stulna kossor. Den mystiska Svanaviken där sjunka öar stiger till ytan vart tionde år. Sånna säteri där Fritiof Nilssons Piratens sekreterare bodde med tretton katter och minnet av hur hon en dag på 20-talet hade fått uppdraget att renskriva en bunt lösa lappar som visade sig vara ur-manuset till ”Bombi Bitt och jag”.
Allt var fantastiska historier. Allt var omgärdat av ett gåtfullt, nästan självlysande skimmer. Eller ta Lennart Hylands brygga, Greta Garbos släktgård, Heliga Birgittas udde och de djup som sägs innehålla världens största rödingar och den danske generalen Rantzaus sjunkna kanoner – och jag insåg, med kapten Örtengren som kunnig ciceron, att detta var sjön som hade allt.
Saga och sägen. Skönhet och sorg. Stiltje och stormar.
Genom åren har jag övernattat på åtskilliga av Sommens olika öar, klippor, uddar, berg och bryggor, men tycks ändå aldrig få nog. Om jag så reser till världens ände, finns det alltid en ankarlina som ständigt drar mig till tillbaka till den sjö, där som barn jag simmat, lekt och fiskat. Ja, större del av min släkt också, eftersom det visat sig svårt att lämna strändernas svall. Vi har alla ett stänk av Sommavatten i våra blodådror.
Mormors pappa Johan Nilsson mest, eftersom han gick igenom isen, när han skulle åka skridskor på nyårsdagen 1908 och drunknade någonstans i höjd med Bodaberget, efterlämnande fyra barn och sin höggravida hustru Ida. För det där ingår också i mysteriet Sommen: Att sjön lär ta ett liv om året. Om det stämmer rent statistiskt är kanske oklart.
Jag har aldrig betraktat Sommen som hotfull, men tänker ibland att naturen alltid kräver en sorts tribut. Att vi måste närma oss denna vackra, vilda och våghalsade skönhet med såväl kärlek som respekt. Om inte annat så riskerar man ju alltid att bli biten i tårna av Örtengrens sjöorm.
Petter Karlsson, författare till bland annat Tranåsboken
”Min stad – profilerna, hjältarna, originalen”
Årets program
Här kan du bläddra i årets program för Ångbåtens Vänner.
Tidigare program
Om du är intresserad av att läsa våra tidigare program så har vi en lista på dom här.